I interiören återfinns flera äldre föremål däribland dopfunt, S:t Olofsbild, Mariaskåp och altarskåp, samliga från medeltiden.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia mitt på långhusets nordsida, vapenhus på motsvarande plats i söder samt torn i väster.
Kyrkans planform ansluter till det typiska träkyrkobyggandet under 1600- och 1700-talen och utgör även i övrigt ett representativt exempel på tidens regionala kyrkobyggnadstradition.
Kyrkans exteriör har sedan 1770-talet varit spånklädd och tjärad. Den befintliga tornspiran tillkom vid en restaurering 1924, men är inspirerad av dess ursprungliga form.
Kyrkans interiör präglas till viss del av den restaurering kyrkan genomgick på 1920-talet, då bland annat valvets målningar tillkom. Altaruppsatsen och predikstolen är samtida med byggnaden.
Grundmurarna till en om- och tillbyggd medeltida träkyrka framkom vid Kyrkebol genom en arkeologisk undersökning 1945. Den nuvarande kyrkan, belägen ca 2 km norr om den gamla kyrkplatsen, uppfördes i liggtimmer på 1760-talet.
Uppfördes åren 1763-64 och ersatte då en medeltida träkyrka